( Missade gårdagens, hann helt enkelt inte..)

Ja, mina föräldrar. Dom kräver ett kapitell för sig själv. Vet inte vart jag ska börja.

Mina föräldrar består av en mamma och pappa. En mamma och en pappa som jag aldrig skulle vilja byta bort. En pappa med ett brinnande intresse för matlagning och festarrangemang.  Han besitter en personlighet som få förunnat. Det kan nog alla som känner honom intyga. Han är otroligt pratglad och trevlig, och humor ligger högt på hans lista. Jag kan inte komma på en person som ställer upp så mycket för andra som han gör. Han sprider kärlek och glädje runtom sig och jag är så lyckligt lottad som har honom i mitt liv.

Min mamma... Hon är vacker, klok och stabil. Hon är lugn och harmonisk och har ett hjärta av guld. Att hon har jobbat med äldre människor under hela sin karriär märks väl. Tålamodet och omtanken om andras välmående speglar av henne även i vardagen. Min mamma har alltid funnits där oavsett vilka beslut man fattat (Och ooom man har varit ett riktigt svart får i sina ungdomsdagar). Mamma är även min vän. Vi har mycket kul tillsammans och delar många intressen. En mer lojal, stabil och omsorgsfull mor kunde jag aldrig önska mig.

Mina föräldrar är helt enkelt fantastiska. Jag älskar dem oändligt. ♥

Dag 01 – Om mig

Ja, om mig. Karolina, 24 år om 1,5 vecka. Bosatt i Skellefteå tillsammans med min sambo. Kommer från inlandet från början, men flyttade till Skellefteå 2006 för att studera till resesäljare. Jobbade en sommar som bokningdassistent på Skyways, det är den enda karriären jag haft inom den branschen. (Förutom praktiker under utbildningens gång). Efter det stannade jag kvar i stan i drygt ett år. Men sen blev jag lite oväntat kär, sålde alla mina möbler och leverne för att flytta till huvudstaden. Bodde på Kungsholmen några månader sedan fick jag med mig honom upp till norr igen. Vi jobbar och står i, och vem vet vad framtiden visar.

Till hösten har jag dock planer på att gå en Make up & beauty-utbildning på ett halvår, i Umeå. Det har alltid varit min dröm att jobba inom den branschen. Jag har intresserat mig av make up så länge jag kan minnas. Varje jul när jag var mindre önskade jag mig en sminkdocka. Nu på äldre dar har jag som tur var fått öva på mina vänner ist! :) Vart jag befinner mig efter utbildningens slut återstår att se. Vi får se vart karriären tar mig. Kanske en period till i Stockholm. Vi får se, vi får se.

Ett annat stort intresse jag har är inredning i lantlig /industriell /fransk vintage-stil. Ser fram emot den dagen man köper sitt egna hus. Helst hade det varit ett klassiskt Gotländskt stenhus, men så långt ner tror och hoppas jag att vi inte tar oss. Annars reser jag gärna. Storstad, Europa. Nya favoriten är Florens i Italien. Kulturellt, kulinariskt, gemytligt, romantiskt, fantastiskt.

Det var lite om mig. Säkert något stor del av er redan visste, men för er som inte känner mig i verkliga livet, då vet ni! :)

Vi hörs imorgon, då blir det " Min första kärlek".

Kramar..

Den här dagen började bra men nu känner jag mig bara.. tom. På snudden till ett mindre sammanbrott. Ingen fara, sånt händer väl alla någon gång. Jag vet inte vad det riktigt är. Eller jo.. jag är orolig att mina drömmars dröm inte kommer att slå in..!?

.. För några månader sedan var det som att jag vaknade upp en morgon med en liten ängel som satt på min axel och viskade i mitt öra. En liten ängel som uppmuntrade mig att göra det jag drömmer om. Besöka platser jag vill besöka, följa mina drömmar. Varför ska man bara drömma? Vill man något, gör det. Go for it. Vi åkte till Florens, mina drömmars stad, mina fantasier har seglat iväg med mig till Toscana så många gånger förr och nu har vi upplevt en av våra drömmar. Det var så underbart att gå längs gatorna och känna att " det här gör vi för oss, för att det är vad vi vill och vad vi drömt om". Det var bara en av de sakerna jag har på min drömlista.

En annan sak är min framtida kärriär. Jag har Alltid sett mig som den som har lite väl mycket arbete på mina axlar, men som verkligen BRINNER för det. Som kliver upp tidigt, fixar sig riktigt snygg inför jobbet, drar på klackarna och kilar iväg till jobbet tills det blir kväll och sent och jag kommer hem helt utmattad men världens lyckligaste för att jag "living the dream". Varför drömmer jag bara? Nej, jag Ska inte bara drömma. Det här är ju för fasen något jag brunnit för HELA mitt liv. Detta har Alltid varit min livs största dröm. Varför drömmer jag?

Efter ett samtal i Fredags fick jag indirekt svar på mina funderingar som jag haft ett tag. Jag Ska följa mina drömmar. Jag Ska utbilda mig till det jag brinner för. Jag vet att jag kan, jag vet att jag vill, jag vet att jag kommer att LYCKAS.

Så nu hoppas jag bara att min låneansökan går igenom och att det går som jag drömt, annars vet jag inte vad jag tar mig till!



5-10 år från nu, detta är då Karolina de Pomian Sandell, framgångsrik Makeup artist och skönhetskonsulent.




Fram till dess kan jag behöva några att träna lite sminkningar på. Säg bara till så är jag där med penseln i högsta hugg! ;)

När pappa var liten försvann hans pappa. Farmor träffade en ny som tillslut föll sig naturligt att bli pappas "pappa" och vid den tidpunkten i livet då jag och mina syskon kom så var han vår farfar, kanske inte biologiske, men han var vår farfar iaf. Världens bästa dessutom. Vad pappa inte visste var att han hade syskon i södra Sverige, hans riktiga pappa med hans nya kvinna. Tills för ca 10 år sedan...

Pappa hade en bror och två systrar som han inte visste om. De i sin tur hade barn i våran ålder + och -. Vi fick alltså en handfull kusiner till i våran annars väldigt lilla kusinskara. En mycket märklig men obeskrivlig känsla att helt plötsligt få en större familj än man haft.

Ena av dem, Joakim, träffade vi bara något år efter. Han bilade upp tillsammans med en killkompis. Att träffa honom kändes som att träffa en nära kusin som man inte träffat på ett tag. Det föll sig bara så naturligt.

Tyvärr är han den enda av dem jag träffat, men nu under den senaste veckan har jag varit i kontakt med både Sanna och Emelie på Facebook. Ett litet steg iaf! ;) Och ja, jag ser helt klart vissa likheter mellan oss.

Emelie 23 år




Sanna, 21 år

5 enkla sätt att uppnå dina mål

♥ Skapa en detaljerad och konkret bild exakt av vad du vill uppnå.

♥ Känn i kroppen hur det är att vara vid målet. Känns det glädjande, tacksamt eller har du hamnat rätt.

♥ Vad kan du göra redan i dag för att nå målet? Kolla husannonser. Spara pengar till Porschen. Gå en utbildning eller kurs i det du skulle vilja syssla med. Möt blickar på bussen till jobbet för att finna en partner.

♥Undersök vad som hindrar din tro att drömmen ska bli verklig. Varifrån kommer tankar som "Ingen vill ha mig", "Porschen är för dyr", "Jag duger inte för jobbet"? Inse att du inte är född med dessa tankar utan att de packats på dig under årens lopp.

♥ Gör vad du behöver för att förändra dina negativa tankar. Du kan börja umgås med kompisar som stöttar ditt nya sätt att tänka.

Om det känns som inget förändras kan du uppsöka en terapeut eller en livscoach.

Från och med Nu ska jag försöka ändra mina tankegångar.

Vem är med mig?

Gemensamt löfte är väl alltid lättare att hålla !

Kram på er alla trogna läsare! ♥

Ibland är livet surt. Eller det känns surt. Så är det väl för alla.
Min blogg handlar om mitt liv. Jag skriver om det jag känner och delar med mig om det jag känner.
En del kvällar är allt jättebra (oftast), ibland är det mindre bra. Denna kväll har varit kanon, men det har pyrt en känsla i mig. De utlöstes ikväll. I min ensamhet. Det är då de kommer.Men så kommer det alltid att vara. Då allt känns meningslöst. Då man rabblat upp allt som är skit. Då man bara vill gå och gå och aldrig kolla tillbaka.

Jag skriver både inlägg som är roande, allvarliga och trista. Detta är väl det sistnämnde, men så är det. Jag skriver för min egen skull. Jag skriver för att jag har mkt inom mig som jag bara vill ha ut. Och jag vill inte behöva berätta vad allt beror på, för mina vänner, de som läser, ni som bör veta vad det är, ni vet redan! Och de som inte vet, ni behöver nog inte veta heller. Alla har vi våra problem. Jag bearbetar det dagligen. Jämt. Varje sekund. Allt jag gör. Det är jobbigt. Det är en osäkerhet hos mig. Men så är det. Och jag vill inte behöva bli konfronterad efteråt med frågor som " Vad är det du menade med de du skrev?". Det räcker med att ni vet hur jag känner nu. Och att ni stöttar mig. Att ni förstår mig. Bara finnas där. För det är det ni gör, alla på en gång. Ni finns där för mig och "lyssnar" på mig genom att dagligen surfa in här. Och det är det enda som behövs. Att för en minut få stå i rampljuset. Att få veta att ni bryr er om mitt liv. Det är det jag behöver.

Så tack alla trogna. Vänner, bekanta och ni som bara bryr er om mig. För omtanke kan man aldrig få nog av.
Och omtanken ni ger mig är helande. Jag behöver det. Mer än ni tror!




God Natt !