Som de flesta säkert redan vet så har jag jobbat inom hemtjänsten här på Kungsholmen och går mitt sista pass idag. Damerna som man besöker är av lite högre medelklass och husen de bor i är ofta från förra sekelskiftet. Det medför därför att jag tror att "spökena" är mer aktiva än i ett nybygge. Rätta migo m jag har fel, men det är väl ganska valigt förekommande att de flesta hemsökta hemmen är av äldre slag. Nåja, dit jag ville komma var...

... Nu har jag avtackat mig hos `mina` damer som jag besökt flera gånger dagligen. Hon sista damen som jag var hos idag gjorde ett litet erkännande till mig. I morse när jag var hos henne sa hon plötsligt "Hör du? Hör du hur han sjunger..?" Och jag förstod inte vad hon riktigt menade. Det var inte så mkt mer med det men nu när jag var hos henne vid lunchbesöket så sa hon " Det är en man här inne, en man som för mig är helt obekant. Han sjunger för mig väldigt ofta och inatt blev jag väckt av att han sjöng opera. Om nätterna kring 11 brukar han sjunga psalmer, och när du är hos mig bruka han sjunga om pigan"

Pigan. Det är alltså jag. Har vi alltså blivit iaktagen av en ur andevärlden som beskådat oss när jag arbetar?Och hur läskigt är inte det?


Inte nog med spökerier på jobbet, även här hemma.

Innan jag ens flyttade in här hos Fredrik så hade han besök av sin mormor. Han blev väckt mitt i natten och han såg henne stå bakom bokhyllan och titta på honom. Dagar och kvällar som jag varit ensammen hemma har jag inte alltid känt mig just ensammen utan jag har kännt en iaktagelse då och då. En gång när jag stod i köket och lagade mat så tycktes jag se något i hallen ( om man  kollar till höger från köket så ser man hallen..). Där beskådade jag en dam i klänning. VÄldigt snabbt och diffust, men jag vet vad jag såg...

Här om natten så blev jag väckt av något som intalade mig att jag skulle sätta mig upp. Så jag satt mig upp och kollade mot väggen där garderoberna stod. Där såg jag en dam igen. Iförd klänning.

Någon som vill ha min uppmärksamhet, eller är det jag som är helt loco?


Skulle jag nämna detta för mamma så skulle hon nog bara flina åt mig och säga att jag inbillar mig. Att spöken inte finns. Men om dom inte finns, vilka är dessa människor som sjunger om mig och är i min närhet...?


Ingen som vet !