När pappa var liten försvann hans pappa. Farmor träffade en ny som tillslut föll sig naturligt att bli pappas "pappa" och vid den tidpunkten i livet då jag och mina syskon kom så var han vår farfar, kanske inte biologiske, men han var vår farfar iaf. Världens bästa dessutom. Vad pappa inte visste var att han hade syskon i södra Sverige, hans riktiga pappa med hans nya kvinna. Tills för ca 10 år sedan...

Pappa hade en bror och två systrar som han inte visste om. De i sin tur hade barn i våran ålder + och -. Vi fick alltså en handfull kusiner till i våran annars väldigt lilla kusinskara. En mycket märklig men obeskrivlig känsla att helt plötsligt få en större familj än man haft.

Ena av dem, Joakim, träffade vi bara något år efter. Han bilade upp tillsammans med en killkompis. Att träffa honom kändes som att träffa en nära kusin som man inte träffat på ett tag. Det föll sig bara så naturligt.

Tyvärr är han den enda av dem jag träffat, men nu under den senaste veckan har jag varit i kontakt med både Sanna och Emelie på Facebook. Ett litet steg iaf! ;) Och ja, jag ser helt klart vissa likheter mellan oss.

Emelie 23 år




Sanna, 21 år