Ny vecka. Nya möjligheter. Liite närmare avfärd. Och jag längtar så!
Sist jag flyttade ner kändes det lite skrämmande. Jag kunde ingenting om Stockholm. Söder?Va?Djurgården?Que?Gröna Lund?Var?.. Hittade knappt till Coop 6 minuter hemifrån. T-Banan, hur fasen fungerar det? Hur vet jag vilken linje jag ska ta? Hur vet jag var jag ska kliva av? man kan väl mer eller mindre säga att jag var kraftigt beroende av min kära sambo då. Jag höll mig på säkert avstånd hemifrån de gånger jag var ensammen. Nu känns det som hemma. När jag var där förra veckan kändes det hemma. Kära lägenheten. Där påbörjade vi vårt underbara förhållande. När man kommer tillbaka nu känns det som att återuppleva de känslor av nyförälskelse och nyfikenhet som vi upplevde då. Fast 100 gånger bättre.

Jag längtar ihjäl mig efter promenaderna längs med vattnet. Det är så vackert och mysigt med alla stora tunga hängande träd som ramar in promenadstråket. Och dom små vågorna som bildas av förbipasserande båtar. Doften av vår och mat från Mälarpaviljongen. Eller alla picknickfantaster som slagit sig ner i Rålambhovsparken.
Jag hoppas på en varm sommar i år igen så man kan utnyttja Smedsuddsbadet. En liten strand i en liten vik ett stenkast hemifrån.

Men innan sommaren är här ska jag utnyttja soltimmar sittandes i fönstret. Som jag gjorde många förmiddagar för 2 år sedan.