Arbetskompisar har bytt av varandra i sjukdom under veckans gång. Fredrik har varit sjuk nästan hela veckan. Jag kände i Fredags kväll att jag mådde -illa-. Jag börja känna det ikväll igen. När jag var påväg till nattskiftet så kom frossan och uppstötningarna. Mitt "Oj så bra jag mår Carolina" funkar nog inte i alla lägen. Kände att gränsen var nådd. Hur långt ska de behöva gå innan man kanske ska tänka på sig själv också. Men likförbannat har jag -VÄRLDENS- dåligaste samvete över att jag stannar hemma inatt. Varför? Varför ska man känna en skuld för att man, inte så konstigt kanske, blivit smittad av folk i sin omgivning? Man är väl inte mer än människa?

Nä.. svårt att släppa de där. Booh! Nu ska jag krypa ner under mina tre täcken igen. Har förberett med en hink vid sängen oom ifall att.. (Peppar peppar.....)