Jag sitter och tittar på TV. Bakifrån kommer Fredrik (HAHA, nej era snuskisar), bärandes på en kopp med kokande hett kaffe. Jag, av någon anledning, kastar bak händerna mot honom utan att titta. I och med detta får jag mitt livs första kaffedusch och en vit soffa färgad äckligt brun. Svordommar flödade från ena, djup tystnad uppstod hos den andra. Resten får ni lista ut själv!

Dag 2, ca 69 timmar senare.

Det är kväll. Fredrik halvligger i soffan och beskådar ett av sina favoritprogram, hajattacker. Jag häller upp ett glas Cola åt mig själv, mmm gott. Vi har bara någon timme tidigare "fyndat" 3 flaskor läsk (Vilket vi för övrigt ALDRIG dricker) på Coop för något erbjudande-pris. Jag tar näst sista glaset och tänkte vara snäll och tömma de sista dropparna i F´s glas som står på soffbordet. Han höjer glaset mot mig, jag häller. Oj, det var visst ganska mycket kvar så glaset blir rätt så fullt. Jag säger " Va försiktig, glaset är väldigt fu.....NEJ!" och där hann jag inte avsluta ordet "fullt!". Den enes reaktion: " MEN FÖRIHELVETTE ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHH!", den andres reaktion " *Dubbelvikt i skratt i ett halvår med ett tårflöde värre än Pakistans översvämningar* Vem som är vem kanske ni kan lista ut med ganska enkel mattematik.

Sensmoralen i dessa utförliga exempel på extrem klantighet: Drick aldrig. Någonting, någonstans, på något sätt! Tillslut blir du en svag uttorkad individ som är så utmärgad att du inte har förmågan att spilla i din fina och fläckfria vita soffa!

Nu ska jag krypa ner under mitt nyinköpta täcke, om inte grannen har borrat hål i golvet och tjuvat det, dvs! Mycket troligt!