Och ni trodde att det var The End på flughistorien, men det var bara början. Här kommer slutet ( Det ofrivilliga och ovälkomna slutet)

Det är Torsdagkväll. Jag känner att min stela kropp efter för mycket TV-tittande skulle behöva ett romantiskt omsorgsfullt värmande bad. Sagt och gjort så spolade jag upp ett rejält bad med skum och mys. Jag lyfter först det ena benet över kanten, sedan det andra, för att slutligen skunka ner under ytan och bara njuuuta. Men de få sekunder jag hann njuta kan räknas på en hand. Jävulen hade skickat sin lärjunge. Gud förbannat.

Jag blickar mot fönstret vänster om mig. Jag ser något dingla i luften. Upp och ner.. Jag hann tänka både en och fyra gånger innan jag fäste blicken på förövaren. VAD SKÅDAR MITT BLÅA ÖGA? Min absolut största fiende i livet. The almighty bastard, The devil it self, EN SPINDEL. Jag rycker till så halva badkaret töms på nolltid. Golvet är översvämmat likt tsunamin 06. Jag försöker nå telefonen för att ringa efter hjälp, men kom på att jag lämnade den i sovrummet. Livet passerar i revy, jag ber en tyst bön och tackar för mig, tills jag ser, 1 meter framför mig, står vapnet jag använde på förövaren tidigare under dagen. THE SPRAYFLASKA ( som vid det här laget är väldigt halvtom). Greppar tag i flaskan och sprayar för allt vad jag är värld. Jäveln faller ner men han ger sig inte utan ställer sig på sina otränade smala ben. Av ren överlevnadsinstinkt tar jag Fredriks raklödder och begraver spindeln levande.

Det mina vänner, är en hjältemodig kamp om liv och död.

Carro vs. spindeln, 2-0