Nu kom ett trist inlägg till alla utom en. Men jag måste. Det är så mkt känslor i mig som måste ut på något vis.

JAG ÄR SÅ KÄR. Herreguud alltså. Jag spricker snart. Jag klättrar på väggarna. Och nu har jag börjat sakna min kära som jag varit ifrån i 2 veckor, så mycket att det börja bli lite outhärligt. Måste sysselsätta mig hela tiden för att inte avlida av saknad.

Vi snackar i telefon säkert 3 ggr i timmen och de få minuterna där emellan som vi inte pratar längtar jag som besatt till nästa gång.

Det är tungt att inte veta när han flyttar upp. En vecka, två veckor, en månad..?

Han har verkligen blivit min andra halva. Min bästa vän, min fästman, mannen jag ska ha mina barn med, den jag ska gifta mig med, den jag ska älska ända tills döden skiljer oss åt. Min absoluta drömkille.

What more can I say. Han är värd mer än allt på denna jord. Min älskade älskade Fredrik Sandell.