Jaha, då var man ensam igen. Visserligen "bara" för ca 11 dagar, men det suger massor ändå. Idag har nog varit den absolut tyngsta dagen i hela mitt liv. Det var längesen jag grät så mycket som jag gjorde idag Sista timmen tillsammans bestod nästan bara i tårar och det står jag för...ALLTID. Jag hade hoppats på att tiden skulle stanna så att jag kunde vara kvar i min älskades;) armar. Men tyvärr så ville universums lagar något annat. Så nu sitter man på andra sidan datorn igen med en mick i högsta hugg.

De sju dagarna jag hade uppe i Skellefteå var de bästa sju dagarna i mitt liv. Inte bara för att jag fick vara med den bästa tjejen i världen, utan även för att jag fick träffa alla underbara männiksor runt henne, både familj och kompisar:) Ni är assköna.

Gästbloggaren Fredrik inlägg 20!!!