Pengar pengar pengar.

Den som säger att man inte blir lycklig av pengar är en skogens man.

När jag i våras bestämde mig för att lämna min Anderstorp-lägenhet med hyra á 1600:- till en etagelägenhet på Norrböle med en hyra á 4200:- så räknade jag med att jag skulle extrajobba på helgerna fram till sommaren då jag skulle få mig ett vanligt jobb och tjäna ca 10.000:- / mån.

Tji fick jag!

Att jag skaffade ett extrajobb på helgerna blev det naturligtvis ingenting av.
Första månaderna gick det ändå Okey. Jag levde inte direkt på några förmögenheter men jag var så lycklig i mitt nya hem och jag trivdes så pass mycket att jag kände att jag kunde vara fattig om det så skulle vara.

Nu har jag bott här i ett halvår. Trovs fortf. kanon. Men,  mitt sommarjobbande blev minst sagt kaosartat.
Från att (TACK GUD!) lämna det försttänkta sommarjobbet och få gå ut extra inom hemtjänsten är iof den bästa beslutet jag tagit, dels för arbetskompisarna, lönen, sammanhållningen och allt där till. Under sommaren fanns det hur mkt jobb som helst,  men man ville leva livet med och därmed blev lönen Minimal under sommarmånaderna. Synden straffar även den bäste, och nu har jag varit i stort sett ledig i två veckors tid pga arbetsbrist för oss extravickare.
Min lön kommer alltså knappt att täcka min hyra.

Jag har inte SHOPPAT på hela sommaren och jag blir tokig.

Jag ska sälja min själ till djävulen, råna samtliga klädesbutiker, lägga in en stöt på
Christian Dior och leva lyxliv resten av mitt liv.



Snipp snapp snut, så var sagan om Carolinas önskeliv slut