Longdistance runner

Pjuh, nu är jag hemkommen efter en långpromenad i värmen, och både jag och K är alldeles utmattade av värmeslag.

Jag gick ner mot Älvsbacka och in i skogen där det var en jättefin gångbana. Jag älskar att gå i skogen. På vägen dit gick en stekare förbi (Jag kallar de flesta killar för stekare).Han öppnade sin Red Bull, drack en klunk och sökte ogonkontakt med mig med ett leende. Stannade upp, hälsade och berömde min hund.

"Får jag klappa honom?"

"Ja, absolut..."

" * Nuddar hans päls försiktigt med fingertopparna * Hur gammal är han?"

"10 veckor.................... (varav jag kom på att han är väl för fan inte alls 10 veckor? 10 månader.... men äh skitsamma)

"Ååå så fiin.... Jättesöt;) Men du, ha de så braa!"

Gick bort mot Sjungande Dalen och vid skogsmynningen var en lågstadieklass och kikade på mossa och bär.
När jag passerade förvandlades de plötsligt till en svärm av myggor och Kevin blev minst sagt överöst av massa barnakärlek. Minst 20 småhänder var framme och ville peta på honom och när jag tillslut fick mig därifrån skrek de "Hejdå Kevin, Hejdå Kevin, Hejdå Kevin Hejdå Kevin........" så långt deras små ögon kunde nå. Några sprang t.o.m efter oss en bit och skrek "Hejdåååååååååååååååååå".

När vi passerat skogsprommenaden och kom ut på vanlig mark fick jag en konstig idé (för att vara jag).
Jag kastade benen på ryggen och tog en joggingtur en bit. Åh, de va så skönt.

När vi passerat psykiatrin hittade jag en gräskulle i skogen där vi parkerade oss en stund.

Och nu är jag hemma . Puh!

    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback