Ja, igår kväll fick jag ett samtal av CasPär som var smått pratglad.
Vi babblade på och kom fram till att jag ska dedikera ett blogg-inlägg till honom, so here we go.
En hyllning, dikt you name it...

Pär!

Pär Pär, för flera år sedan jag i dig var MKT kär.
Du var inte en snäll vän, nä, du sa " jag blir ihop med dig för 100 spänn.."
Jag gick hem och grät tills min näsa blev alldeles tät.
Jag skrev i min dagbok att Pär har varit dum, att jag stängt in mig i mitt egna lilla rum.
Besatt som jag var, jag skrev på små lappar som jag fortfarande har kvar, att han hade blåa väggar på sitt rum, jag tyckte verkligen om honom, har var inte dum. Han hade ett litet kassaskåp med lösen, undra vad han gömde där, kanske O´learys-tösen, som han idag flyttat ihop med, deras barn kanske blir en framtida smed.

Nä nu ska jag sluta dikta om Pär, man kan nästan tro att jag fortfarande är kär.

Så Pär, här fick du ditt inlägg, hoppas du blir nöjd, och jag lovade dig att ställa frågan officiellt i min blogg...

..... KAN DU LOVA ATT ALDRIG GLÖMMA BORT MIG ? :/




Nu var jag snäll!