Min story back to you Tina. (läs hennes inlägg före.. se nedan)

Efter ett väldigt gripande inlägg av ingen annan än Tiny Dancer så är det på sin plats att skriva ett responsinlägg om min uppfattning av Tina genom tiderna.


Ja, det började väl lite senare än vad hon skrev. Jag minns inte så mkt av henne eller den ungaunga tiden ( är mitt liv en enda fest eller vad..?!?!)

Men när jag tänker på Tina back in the days tänker jag nog mest en tjej som hade kort paige-frisyr som slutade någonstans OVANFÖR örsnibbarna (HAHA?), klädd i en stor knallrosa adidas t-shirt och ett par tights. ( Nu hopas jag att ja ej blandat ihop hon med nån)..

Hon tillhörde Drak-skaran om jag inte minns helt fel. Själv gick jag i Fjärilen, och nu snackar jag om lågstadietiden. Hon var en stark medlem av Sandra,Elin,Anna-gänget, som jag då, kunde tycka var aningens " vi är ändå bäst i klassen och vi är inte med någon ur ekorren eller fjärilen"-aktig. DVS lite Ebba och Didrik-stuk. För det är vad barndommen var. En blandning av Norsjö och Ebba & Didrik ( för en som mins den serien).

Jag gjorde väl inga större ansträngningar att försöka va en av dem utan jag nöjde mig galant med mina och Carros "samla ihop massa gegga i platsmuggar och plantera blommor i dem"-påhitt medans dom andra hoppade hage och hopprep.


Åren gick och vi hamnad epå mellanstadiet.. fortf. Inte några större minnen av vad som föregick förutom att Elisabeth "Elle" lärde os shur man vek papperskassar till en trekant för att de skulle spara plats i lådan, våra utspark ( skjuta boll mot vägg och krasha fönster då o då) samt sitta i fönstret i korridorerna och hänga över de snygga praktikanterna. Något minne av att jag gick i Tinas klas spå den tiden har jag inte. Minns inte vems klas jag gick i då. Minns bara att jag sydde en tygpåse på syslöjden med ett adidasmärke på. Och att jag slog vad med Jon och Daniel om vem som kunde somna först på biblioteket.

Däremot minns jag en sak. En komentat som Elin fällde till mig. " Alltså du klär dig snyggt varje dag. Man kan tro att det är disco varje dag.." tackarr, vad gör man inte för sitt ytliga yttre ( eller..?)..

Åren gick och det blev högstadiet. Där gick jag och Tina separata klasser. Hon hamnade i en tokig klass, och jag hamnade i en tokig/rebell-aktig klass beståendes av bråk lärare-elev emellan, vattensprutning på lärare när hon skriver på tavlan, papperskastning osv. men inte något " lägga upp snor på bord för att sedan äta upp"-aktigt som vissa i Tinas klass gjorde.


Gymnasiets tid kom. Jag var inte superbundis med någon av dessa ännu. Men det dröjde inte för ens vi satt tillsammans och sjöng om elefanter i korridoren. Vårt mål var att sjunga samma låt 100 ggr om. När vi var på 87 fick vi tillsägning av lärare som ledde lektioner. Konstigt? Hm.. haha.. Vi var mest jävligt retard, men vi skyller på att vi är Norsjöbor. Vi bytte vår sång mot annat. Det fick bli "dunken". Vid tråkiga lektioner så som ekonomi la vi en bok på bordet, tog i grannens huvud och dunkade ner det i boken så hårt man kunde. Sedan gnuggade vi pannan mot bordet för att få brännsår. Vi suddade även med ett sudd på handen för att få sår, sniffade spritpennor, målade läpparna med tusch, hade krig med molikylbollar med lärare osv. Ja listan kan göras lång men inte fan var vi myket friska inte.

Tiden gick.. gi tog studenten... jag jobbade ett år.. jag kom in på skola här i Skeå. Med Tina.

Mina tidigare åsikter om henne ( egentligen typ  en tjej.. som är indrottsintresserad.. men inget direkt bästis-ämne för mig) blev plötsligt min vänstra hand. Pusselbiten föll på plats och vår topp av sjukheter är stigen. Vi kompliterar varandra som ingen annan. Vi är lika jävla sjuka båda två ( eller enl. hon är hon sjukare..iof..) Vi tar fram sidor hos varandra som vi inte trodde fanns. Vi uppfann snusket. Vi besudlar hela norrland med snusk-snusk. Vi skriver historier som inte är bra för någon. Våran fantasi tillsammans är oslagbar. Vi älskar varandra och vi är som handen i hansken för varandra. Nu mera  är hon även titulerad "närmast anhörig" av sur sjuksköterska. Ta det som en eloge Tina. Du är min närmsta anhöriga. And you know what, det passar dig utmärkt. Grattis. I love you biatch!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback