Ja, nu äntligen har jag blivit tillfrågad att vara gäst-bloggare här hos Carkan! Jag skulle ju vilja påstå att det är sent, men som sagt... bättre sent än aldrig! Så därför tänkte jag berätta en liten historia som har med just det att göra!

Vi, alltså jag och Karkan, kommer ju från lilla Norsjö, ett samhälle i Västerbottens inland. Det må inte vara jättestort eller vackert, men det är ett ställe vi gillar!

Ska jag vara ärlig så vet jag faktiskt inte när jag träffade Carolina för första gången, men jag skulle gissa att det var på barntimmen i församlingshemmet eller när våra olika dagis hade nån gemensam grej. Kan ju ha stött på varandra på Konsum också... men det spelar inte så stor roll!

Vi gick på olika dagis, sen i olika klasser på lågstadiet. Men sen, när det var dags att börja fyran så hamnade vi i samma klass. Carolina hängde mest hela tiden med hennes kompis sen alla tider, dvs: Elisabeth Karlsson och även Kim. Och jag, jag umgicks med mina gamla polare sen dagis: Anna, Sandra och Elin.

Dessa grupper höll vi oss till nästan hela mellanstadiet, med undantag för de fester...(eller partyn kanske det hette då, när alkohol inte var inblandat) som Karkan och Lollan fixade. Årliga alla-hjärtansdag partyn! Ett minne från en av dom var när... jag tror Elisabeth skulle ropa på sin katt som var ute, hon öppnade dörren å ropade: "-kisskisskisss, kom då Alexander" som katten då förstås hette. Men då till hennes förskräckelse/förtret så stod klassens snyggaste kille vid gungorna, å han heter OCKSÅ Alexander!!! Shit pommes... en aningens pinsamt när man går i mellanstadiet, men det var riktigt kul också!

Karkan gjorde tappra försök att få dessa små grupper till en stor, en grej hon testade var att ta hem alla hem till henne, ta med oss ner till källaren och muta oss med en jävla massa godis...klart jag inte bangade på att få massa gratis godis, men min vänskap kunde man inte köpa så lätt!! För dom andra var det annars, dom började umgås med Karkan, enbart för några sketna Mmmmmarabou grejer! :P tihi!

Vi började högstadiet, denna gång hamnade vi i olika klasser, men på grund av Karkans mutning i mellanstadiet så hade ju de små grupperna sammanslutits till en. Vi hade också fått tillskott i form av: Marre, Jillan och Emma! Men även om vi umgicks mest hela tiden så hade jag och Karkan svårt att ta hela klivet. Helt enkelt så umgicks vi med alla, men inte bara med varandra, det gick ju inte...

I åttan så började ju de flesta brudarna festa till det med alkohol ibland, vilket jag var emot. Till en början var dom rädda att jag skulle få reda på det till och med, vilket nog var klokt av dem...jag skulle ju totalsågat dem, vilket aldrig är trevligt!  Men, där i nian så började jag släppa på mina tyglar, jag började sminka mej som aldrig förr och visst kunde jag smaka lite sprit, utan att det gjorde nått! Men som domdär fyllebultarna skulle jag väl aldrig bli!! (?!) haha...

Sen kom gymnasiet, iofs först sommar, sommar fylld med fjortisfester och dyligt...skulle säkert kunna dra en massa härliga händelser från dom festerna, men jag hade ännu inte blommat ut till den vinpimplande gudinnan (WHAT?!)man är idag, så jag var helt enkelt inte med på så många fester!  Nåväl, gymnasiet...en underbar tid på NG. Favoritåret är och kommer alltid att vara tvåan! Kan det bli bättre än kombinationen 87-86-85?! Näe, inte på NG iaf! Alla timmar sittandes i trappen och i sofforna, spelandes kort och bara tjollra på...MAGISKA tider!!

Vem kan inte le när man tänker på spårade fester i pingishallen!??!?! Ja karkan, ta på dej dom där fusekläderna ur snusklådan och spring omkring!! Å ja, Emma...sätt dej i sopkorgen, fastna.. jaaaaaa..DOO IT!! Å Boman, bjud på show, ja för fan! Å ja, ligg på golvet å låt som sälar så ni skrattar så att ni dör!! haha

Ettan gick jag å Karkan i samma klass, sen i tvåan började hon Spek å jag lallade på i SP, vi umgicks fortfarande, hela vårat härliga gäng, men jag å Karkan, vi var aldrig bara med varandra... inte nu heller. Jag kan inte köpas för lite choklad...ALDRIG!!! ehhm..

Trean var slut...studenten... en magisk resa till Turkiet, som gick i nykterhetens tecken för mej, men inte för dom andra brudarna. Men jag hade trevligt som faen ändå! Det var så härligt! kommentarer man aldrig glömmer så som "put the plät in the mät" och "we need more toothpaste" kom till under den resan, klassiker!  Karkan tappade man ju bort ibland, men när vi listat ut att hon inte hade lämnat hotellet så var vi lugna ; )

Skoltiden var slut, tråkigt...  Men eftersom vi är ett sånt skönt gäng så viste man ju att vi aldrig skulle glida ifrån varandra. Eller, jag och Karkan kanske skulle det, men vi hade ju som ändå aldrig riktigt umgåtts.

Ett år av jobb och annat gick...snackade inte direkt mycket med Karkan, det var väl på några fester å så... men sen, då var det dags att söka skola. Jag sökte en utbildning "Resor och Arrangemang" i skellefteå, jag blev kallad på intervju och fick snart veta att jag kom in.
En dag var jag ute å cyklade i norsjö, å träffade på bland andra Karkan. Hon berättade att hon sökt men inte fått nått svar. Jag som redan viste att jag kommit in vågade inte säga det till Karkan, för hon visste ju inget, så jag sa att jag också hade sökt. Då började snacket om hur coolt det skulle vara om vi hamnade i samma klass! (Tror dock att båda tänkte" - hmm, man vill ju lära känna nytt folk också, aja...")

Karkan hade fått veta att hon var reserv, 15 platsen tror jag det var.. Så det såg ju inte direkt ljust ut. Helgen före skolan började så skulle jag och Karkan till Anna i Umeå för att hälsa på, men innan vi hann åka iväg så ringde den gladaste Karkan jag någonsin varit med om å sa: "JAG HAR KOMMIT IN!!!! VI SKA GÅ TILLSAMMANS!!" Å fan va skönt det var! Mmmmmmhmmm!

Första dagen på skolan fick vi skjuts av Karkans pappa, nervösa men ladde gick vi in i Forum, å jag kan säga att jag är såååååå glad att Karkan var med då. Hemskheter att stå där själv och inte ha en aning om nått! Klassen var härlig och stämmningen på topp, å redan då fann vi varandra, jag å Karkan. Hela hösten hängde vi ihop som två lebbar (fast ändå inte) :P  Å så fortsatte det! Vi insåg snabbt att vi båda är lika störda (jag är nog lite värre) och vi skrattade åt allt och jämt! Vi skaffade en hobby, vi började skriva vik-historier. Den ena mer störd än den andra. Snusk i mängder men jävligt roligt. Inte bara en gång har vi suttit och försökt hålla tillbaka gapflabbet på lektionerna, en och en annan gång har vi också exploderat!

Nu vill jag bara säga, å detta är till dej Karkan. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag är så JÄVLA glad att vi fick ännu en chans att lära känna varandra! Oj vad jag hade gått miste om en KUNG annars! Du är helt magisk och det finns inte nån annans ordföråd som jag älskar att förstöra mer än ditt!! :D

Vet inte om det är gud eller ödet eller kerstin jag ska tacka för detta, men vem det än är så TACK SÅ MYCKET!

Tack för mej, detta blev en bok!

// Tiny Dancer