Jag inspirerades av Bettans blogg idag. Vart är hem?
Här, i mitt egna lilla vrå i Skellefteå, där jag betalar min egna hyra, min egna mat, mina egna räkningar?
Jag bestämmer möbleringen, middagen, vilken dag jag ska städa osv.
Eller i Norsjö, där mamma och pappa betalar räkningarna, handlar hem mat, bestämmer inredningen?
Måste nog säga Norsjö. Än så länge... Vet inte varför men detta känns så temporärt just nu. Man pluggar, är färdig om 1,5 år. Efter det, då man fixat sig ett riktigt jobb, skaffat sig en riktig lägenhet och gjort sig hemmastadgad precis så man vill ha det, DÅ är det mitt hem. It brokes my heart to say, känns så plötsligt att mitt husrum inte delas med mina älskade föräldrar och mina två goa syskon längre. Vem ska man bråka med? Vem ska man tjafsa med tills man får som man vill?

A hugh step that makes me grow in heart, in mind !

Min första natt i mitt nya (temporära) hem var mysigt.. förväntansfullt... veta att detta är bara en början av ett enormt äventyr, en stor förändring i mitt `nya liv`. Grät jag? Nej... Kände jag ångest? Nej... Allt kändes som pricken över i:et. Visst, klart man saknade mamma och pappa, men det känns som at jag var redo att ta ansvar helt och hållet över mitt liv, över min ekonomi.

Men hur kände mamma och pappa? Minsta och sista barnet utflyttat.... Tomt?
Hon bruka säga på ett skämtsamt sätt att hon saknar att ljud jag förde. Den eviga musiken som spelades ur mina datahögtalare, och basen som vibrerade i taket/golvet. In och ut-springandet av mina vänner. Skrattet och busigheterna helg in och helg ut.

"Pappa får jag låna bilen? Snälla?"

Man vet inte vilken trygghet man hade förens man inte är i närheten av den 

Denna typ av blogg var så olikt mig att skriva ! :)

Standing on my own!
Karolina

ps. nu är det på riktigt! So happy ;) 

 so much  Love!♥