Än en gång så slår det mig att jag blir mer eller mindre en trotsig tonåring i tonläget när jag är hemma hos mamma och pappa längre än en middagsbjudning. Jag kan inte besvara en typisk mammafras innefattande "Inte ska du väl....Carolina!?" utan att utbrista "MEN NEJ DET VAR INTE DET JAG HADE TÄNKT HELLER!!" *tystnad..*.
 Dock så har min åldersskillnad sedan mitt riktiga tonårsliv uppgraderats med samvete så en halv sekund efter mitt utbristande smyger sig samvetet fram och det jag känner då är " Oj, förlåt lilla mamma, jag kanske kan besvara dina frågor med lite trevligare tonläge nästa gång..".


Jag ska lära mig till nästa gång. Fast, vi är kanske Två som ska lära oss, till nästa gång! Ja mamma, jag är ju vuxen nu, you know ! :) (Jag vet att du läser din dotters blogg :)...)

Bovarna bakom min uppkomst!