(Jag är i Norsjö, inte mkt annat att göra än blogga...)

Efter några månader i ett distansförhållande har samtalsämnerna över telefon drastiskt börja avta. Inte känslorna, ämnerna. Det viktiga är alltså bara att höra varandras röst. Så numera är detta ett typiskt samtal mellan mig och min andra hälft

F: "Hej älskling, hur är det, vad gör du ?"
C: " Heej. Bra, själv? Inte så mkt...."

So far, so good...

F: "Jo braa..."
C: " Okej...."
F: ".......:"
C: "........... "

Och nu börjar våra påhittade ljud göra nytta....

C " Iiiiiiiiih.... hihi.... KR KRRR"
F: " KRR KRRR hääähhhhähhähä"
C " Böööööööhhhhh!"
F: " Inte ledsenläpp!!!"
C: " Mjooohhoh"
F: "Näähhhäähhä!!"
C: "Jag kommer Aldrig att få ett jobb i Stockholm!!!!!!!!!"
F: "Jo vi får inte ge upp, det kommer, vi får söka mera ikväll!"
C: "Näääh! *Tjura*"
F: " Nähe okej!!"
C: " Bööööhh......!!!"
F: "KRRR KRRR!"
C: Hörs sen, hejdå Puss"
F: " Hejdå puss!"

Utan undantag!!! Vi frambringar något outforskat syndrom hos varandra! Fredcarroska syndromet!? Google.se!