Up ´n alive. Sitter i mamma och pappas matrum. Den enda vakna i huset, förutom Kevin som jag släppt ut på bakgården. Vaknade någongång efter fem och sedan dess har jag varit klarvaken. Idag är dagen D. Den fruktade dagen. Vi var i kyrkan igår och kollade på förberedelserna. Inte helt oanande så hade man gråtit onekligen ett mångfald av tårar innan man gick hem. Hur ska det då gå idag? Ögonen lär trilla ut. Och ingen mormor som kan trösta, som det brukade vara. Hon ligger så gott och sover i kistan. Det blir nog en ganska stor begravning. Närmare 100 personer. Det känns skönt att få det bekräftat, att hon var en profil och väldigt omtyckt av många. Världens finaste mommis. Jag hoppas solen skiner lika starkt idag som den gjorde för snart tre veckor sedan. Efter snöstorm och grått väder sken solen upp och himmelen blev blå, mormor öppnade ögonen stort och tittade ut genom fönstret, mot solskenet och tog ett sista andetag. Kort därefter var det lika grått och mulet igen.

Så idag håller jag mig borta från blogg och dator och koncentrerar mig med den sista tiden med mormor och familj innan gravsättningen. Så, är tillbaka under helgens gång. Håll till godo!